Vill välfärden ha alternativa utförare?

Ett av landets få alternativa äldreboenden, Vigs Ängar i Ystads kommun, försvinner i höst. Det startades 1995, i antroposofisk anda, av lokal vårdpersonal, intresserade medborgare och en engagerad arkitekt. Vigs Ängar utsågs 2013 av PRO till Sveriges bästa äldreboende. 2012 fick grundaren Lillemor Husberg utmärkelsen "Årets samhällsentreprenör" av tidningen Veckans affärer. 

Men nu har Förenade Care AB vunnit  en upphandling och ska ta över driften i ”Särskilda boendet Vigavägen 18”, som blir det nya, mera prosaiska, namnet på stället. Företaget tänker sig att detta äldreboende även framöver ska vara en förebild för Sveriges äldreomsorg. Verkligen en ny ambition i Förenade Cares historia! Det är bara att önska lycka till.
Som väl är ska den fantastiska byggnaden vara kvar. Den är ritad med antroposofisk inspiration av Lillemor Husberg. Den förblir, förhoppningsvis, en sevärdhet.

Ystads kommun har följt Lagen om offentlig upphandling (LOU). Man har gjort en kvalitetsupphandling med fast pris och med en hyfsat uppföljningsbar kvalitetsbeskrivning, låt vara med sedvanlig slagsida mot formalia. Problemet är inte Ystads tillvägagångssätt utan själva systemet.

Det som oroar är att idéburen verksamhet just nu tycks sakna en väg in i den svenska äldreomsorgen.  Endast några få procent av de som utför äldreomsorgstjänster kan hänföras till denna kategori  (Tillväxtverket 2012). Men trots detta har den ideella sektorn genom åren kunnat fungera som pådrivare, förnyare och impulsgivare inom välfärden. I hemtjänsten, missbruksvården och stödverksamheten för våldsutsatta kvinnor finns exempel på detta.

Äldreomsorgen behöver sådana vitamininjektioner.  Ideella krafter är ofta bra på att  identifiera behov och utveckla tjänster som ligger utanför dagens utbud.

Men vid upphandlingar har de nya idéerna svårt att hävda sig. Kommunernas kvalitetskrav har svårt  att ta sig ur boxen och generar ofta "more of the same". Sådant som kultur, estetik, människosyn och trivsel är förvisso svårfångade begrepp. Men de finns i regel inte ens antydda i upphandlingsdokumenten.

Kommunerna tycks nu ha insett att LOU är en bromskloss och har börjat runda denna lag. Mer än hälften använder den smidigare Lagen om valfrihetssystem (LOV)  i upphandlingar av hemtjänst (Socialstyrelsen 2015). Trots detta är ideella organisationer fortfarande sällsynta aktörer.

Särskilt boende upphandlas oftast enligt LOU. För ideella organisationer finns två stora hinder:  

1) De är oerfarna i upphandlingar och kommer ofta till korta mot rutinerade välfärdsföretag.
2) De har inte det kapital som behövs för att kunna anställa personal och organisera tjänster.

Kommunerna och de stora välfärdsföretagen dominerar som utförare i äldreboenden. Det fyrkantiga upphandlingsförfarandet sätter sina spår. Äldreboendena liknar varandra från Norrbotten till Skåne, oavsett om de är kommunala eller privata. De flesta är identitetslösa och har traditionell institutionsprägel.

Detta duger inte i ett samhälle där människor är vana vid att kunna välja exempelvis skola, primärvård och hemtjänst. Utan friskt blod och nya idéer riskerar äldreboendet att bli en anomali i välfärdssystemet, en antikverad, tungfotad rest från en annan tid.

Tillväxtverket vill underlätta för idéburna verksamheter att komma in i äldreomsorgen. De menar att upphandling i första hand bör ske genom LOV. Kapitalförsörjningen bör säkras genom samverkan mellan offentliga och privata aktörer.  Tillväxtverket föreslår en kombination av offentliga bidrag, medel från filantropiska fonder samt donationer.

Men den stora frågan är om kommunerna verkligen vill ha en sådan utveckling. Varken SKL eller kommunerna har varit särdeles intresserade av frågan. Kvinnojourerna är ett undantag. Och apropå alternativt utförande hör jag fortfarande kommunpolitiker säga att ”det där skulle vi kunnat göra minst lika bra i egen regi.” Här blottläggs en förfärande okunskap om hur innovationer skapas och tjänster utvecklas.

Om idéburen verksamhet ska kunna vitalisera svensk äldreomsorg räcker det inte med att skapa nya upphandlingsregler och andra finansieringssystem. Kommunerna måste också bota sin beröringsskräck för alternativ välfärd.

Läs mer:

Berit Rollén, Monika Olin Wikman: Vi vill inte bli gamla – som äldreomsorgen ser ut idag. SNS Förlag 2008

”Varför är det så få idéburna organisationer i välfärden?”. Rapport0142, Tillväxtverket 2012.

”Stimulansbidrag LOV – Slutrapport 2011-2014”.Socialstyrelsen 2015.

Foto: Frida Rundberg