Blev livet bättre för de sjuka äldre?

Sveriges Kommuner och Landsting har avslutat sin satsning på de mest sjuka äldre.  Sammanlagt satte staten av c:a 38 miljoner på projektet 2010-2014. Pengarna gick till ökad användning av kvalitetsregister, prestationsbaserad ersättning för förbättringar samt till lokalt och regionalt utvecklingsarbete.  Staten har stått för pengarna och SKL har genomfört satsningen tillsammans med kommunerna och landstingen. Har då detta lett till att stödet till de äldre blivit så mycket bättre?

Tja, om det blivit bättre för de gamla är svårt att utvärdera. Men kommuner och vårdcentraler arbetar i dag i alla fall mer systematiskt med kvalitetsarbete för äldre - jämfört med 2010. Det framgår av Sveriges Kommuner och Landstings slutrapport ”Bättre liv för sjuka äldre. Storaförbättringar på kort tid”.

                                          Foto: BPSD-registret

En viktig del av projektet har gått ut på att förmå kommuner och landsting att använda sig av kvalitetsregister. Dessa register är viktiga för att verksamheterna systematiskt ska kunna följa upp insatserna för de gamla och förbättra dem.

Ta till exempel kvalitetsregistret Senior Alert, som stödjer förebyggande arbete när det gäller trycksår, undernäring, munhälsa och blåsdysfunktion. 2014 gjordes det över en miljon riskbedömningar av patienter. Tillsammans med patienterna själva gjordes i de flesta fall en åtgärdsplanering med uppföljning. Svenska Palliativregistret har en täckningsgrad på 67% och SveDem, som stödjer ett arbete i samklang med de nationella riktlinjerna, har nått ut till 880 av landets 1200 vårdcentraler.

BPSD-registret har på kort tid fått ett remarkabelt genomslag. Från 2011 fram till nu har de nått ut till nästan alla Sveriges kommuner (186). Från starten har 23000 demenssjuka fått 53000 bedömningar. Registret ger verktyg för vårdpersonalen (främst undersköterskorna) för att de ska kunna ge bättre livskvalitet och lindring för vårdtagare som har beteendemässiga och psykiska symtom till följd av en demenssjukdom. För flertalet vårdtagare blev det klara förbättringar, nästan i realtid, efter de analyser och åtgärdsplaner som gjordes. Och det handlar inte om ökad medicinering utan om personcentrerad omvårdnad.

Allt det här är nog gott och väl. Men nog överdriver SKL en del när dom sammanfattar framstegen.  I en då/nu-analys påstås till exempel att den svenska äldreomsorgen har gått från ”gör som vi alltid gjort” till ”vi arbetar utifrån bästa tillgängliga kunskap”. Och det påstås också att äldreomsorgen ligger steget före genom att ha gått från ett ”reaktivt” till ”proaktivt och förebyggande” arbetssätt. Detta är inget annat än fromma förhoppningar. Så snabbt får inget förändringsarbete genomslag.

Visst har en överväldigande majoritet av alla kommuner och vårdcentraler anslutit sig till kvalitetsregister. Men användandet ser mycket olika ut. Det finns kommuner och vårdcentraler som implementerat kvalitetsregister i en stor del av verksamheten och som använder det systematiskt så att brukaren själv ska uppleva att hon får en bättre vård. Andra har bara precis börjat förbättringsarbetet. Sjukvården och socialtjänsten är på rätt väg när det gäller äldreomsorgen. Men mycket återstår att göra.

I kommunerna är det som vanligt vården i hemmet som halkar efter i utvecklingen. Kommunpolitikerna stolta mål och värdegrunder om ”den goda vården i hemmet” följs inte av en systematisk verksamhets- och kompetensutveckling. 

SKL säger också, nästan vädjande, att ”…det påbörjade arbetet behöver få fortsatt stöd och uppmuntran.” Och det stödet kommer främst från kvalitetsregistren själva. BPSD-registret satsar exempelvis särskilt på att inspirera chefer. De har också BPSD-ombud i alla kommuner som utbildar vårdpersonal. De andra registren har liknande system.

Men staten tar alltså nu sin hand från utvecklingsarbetet, både ekonomiskt och mentalt. Den nuvarande regeringen har beslutat att ”Bättre liv för sjuka äldre”, initierat av den förra regeringen, ska upphöra. I stället gör regeringen andra satsningar. Så brukar regeringar göra, oavsett partifärg. Det är viktigt att visa prov på handlingskraft och större kreativitet än vad de politiska motståndarna varit mäktiga. Det är trist eftersom staten här har en viktig roll som förebild och vägvisare just när det gäller kunskapsanvändning och kvalitetsutveckling.

Vi skulle behöva långsiktiga satsningar och samförstånd över blockgränserna när det gäller äldreomsorgens kvalitetsutveckling. Förändringsarbete är inget ”quick fix”. Här krävs i stället uthållighet och långsiktighet. Hoppas att kommuner, landsting och deras verksamheter förstår att de, för vårdtagarnas skull, måste fortsätta på den inslagna vägen. Den nationella politiken förstår det uppenbarligen inte.